
Här är en text som jag skrev när jag hade ridit i fyra år. Kul att se tillbaka på och inse hur mycket jag har nu, som jag aldrig ens drömde om att få!
"Egentligen är det en helt galen kombination, jag och hästar. Men jag älskar dem. Hur mitt intresse vaknade har jag ingen aning om, men det kan nog bero på att jag visste (och vet för den delen) att jag aldrig kommer kunna komma riktigt nära hästarna. Jag kommer aldrig att få en egen häst eller ha en över sommaren, det går bara inte.
Jag rider en gång i veckan och har ridit i runt fyra år. Jag började min karriär på en mindre privat westernridskola där jag red i tre år. Dock tyckte jag att tiden gick för långsamt och vi kom liksom inte framåt, så jag bestämde mig för att byta till en vanlig ridskola. Dessutom ville jag lära mig hoppa ordentligt, på riktigt.
Jag började på den vanliga ridskolan en måndag, iförd försmå slimmade pritatbyxor och strumpor upp till knäna för att se ut som alla andra. Vi travade över bommar tror jag och sedan galloperade vi vilket gick sådär. Jag hade en snäll häst och satt ju kvar ialafall. Andra lektionen visade sig min ovana att galoppera. (På den förra ridskolan lärde man sig allt i skritt och trav först, så jag hade aldrig galopperat förut.) Jag fick en häst som jag inte kände men i traven var hon väldigt het. När vi skulle galoppera skenade hon med mig runt i hela ridhuset vilken var enormt pinsamt. Jag var nära att flyga av men jag fick ialafall stopp på henne tillslut. Följande gångerna fick jag samma häst ganska ofta så jag fick kämpa enormt på varje lektion. Jag lärde mig så småningom att hoppa och det visade sig vara roligare än vad jag trodde. Sedan dess har väl lektionerna flytit på ganska bra.
Min första tävling avklarade jag med nöd och näppe den 9 mars(?). Clear round på ridskolan. Jag hade anmält mig på en häst som jag hade tagit privatlektion på innan och då hade det gått bra. Dagen började med att jag försov mig (inte mitt fel faktiskt, min mamma somnade om och glömde väcka mig). När jag kom dit stressade jag ganska mycket men det var inte så farligt. När jag skulle in på banan vägrade min häst gå in och hon var för övrigt väldigt spänd. När vi med hjälp kom in så skrittade vi runt och väntade på klartecken att hoppa övnings(framridningshindren). Efter en stund fick vi klartecken och skulle hoppa det första. När vi landade åkte sadeln på sned och min häst började bocka och sparka bakut. En röd jag fick med hjälp stanna hästen och återigen med hjälp dra åt sadelgjorden ytterligare. (Det var faktiskt inte mitt fel för sadeln passar inte på den hästen och sadelgjorden gick egentligen inte att dra åt mer. Efter min runda var sadeln fortfarande lite på sned). Tillslut fick jag ialafall hoppa mitt andra framhoppningshinder och sedan fick jag "varsågod och rid". Min mycket ivirga häst rusade mot hindrena utan att lyssna på varken säte eller tyglar. Desperat lutade jag mig bakåt så mycket jag kunde och satte mig djupt i sadeln men utan verkan. Jag tog på tyglarna hela tiden men hon lyssnade inte. Våra svängar måste ha sett fruktansvärda ut eftersom hon kastade sig in i dem istället för att jobba sig genom dem och böja sig. Jag var säker på att hon skulle snubbla eller gå omkull så på två ställen la jag en volt. Jag kände att jag behövde det för att komma rätt på hindren och inte komma för fort. Ändå saktade hon inte ner utan rusade mot hindrena. Vi rev inte en enda bom men jag fick åtta fel för de två volterna, så det blev ingen rosett. Men hade vi fått rosett för den rundan så hade jag blivit förvånad. Kanske är jag lite bortskämd vad gäller fart och "mjukhet" på hästarna eftersom jag är van vid privatridna hästar som verkligen lyssnar på säte och skänklar, och jag klarar nog helt enkelt inte av när det går fort och okontrollerat. Jag är inte direkt rädd men jag föredrar och ta det säkra före det osäkra. Dessutom föredrar jag att jobba med hästen inte mot.
Nu såhär efteråt inser man vikten av massa val man gjort i livet. Att byta riskola var dumt och jag längtar tillbaka ibland, sammtidigt som jag vill fortsätta hoppa och göra allt som den vanliga ridskolan erbjuder mig att göra. Att få en het häst på de första ridlektionerna på "vanliga" ridskolan var nog bra och jag tror det stärkte mig lite som ryttare. Dessutom kan man ju inte låta bli och känna sig lite ego nu, när man vet att man gjort framsteg och klarar av den hästen nu. Mer ialafall.