Historian bakom.

Mitt allra första inlägg i denna blogg, blir historian bakom mitt hästintresse och min väg mot det jag är idag. kommer att fylla på med tidiagre träningspass och såklart de nya :)

Hästarna har funnits i mitt liv sedan jag var liten, men inte förrän jag var tio år lyckades jag övertala mina föräldrar om att låta mig rida. I tre år red jag på en privat westernridskola och det var verkligen det bästa jag visste på den tiden. Men efter ett par år lades verksamheten mer och mer ner, och jag lockades mer och mer av att hoppa hinder och rida dressyr. Jag fick en plats på Björknäs ridskola i Kramfors där jag började en gång i veckan hos en dålig ridlärare och i en tråkig grupp. Men jag kunde ju inte förvänta mig så mycket mer då jag egentligen inte kunde rida "vanligt". Egentligen lärde jag mig inte så mycket då, utan fick mest klara mig själv och försöka hålla mig kvar på den hetaste hästen eftersom jag var störst. Tillslut fick jag byta grupp, och det var min början på det riktiga hästlivet.
Jag fick en ridlärare som inspirerade mig till att både lära mig nya saker, och få mig att vilja veta mer om allt som har med hästar att göra. Några terminer gick jag fortfarande en gång i veckan, men jag längtade efter mer och jag kämpade för det.
Nu rider jag tre gånger i veckan på ridkskolan, en dag dressyr för världens goaste lärare som verkligen fått mig att ändra på min ridning och fått mig att förstå så mycket mer om hur jag ska påverka hästen på rätt sätt. En dag hoppning för en lärare som verkligen fått upp mig på höjder och fått mig att klara av mer än jag någonsin trott. En dag med blandad ridning med samma lärare som jag hoppar för och det ger mig all förtroende och all styrka jag behöver för att klara av allt jag kämpar för.
Dessutom, har jag en medryttar häst som jag utbildar från travare till ridhäst, och det är så roligt så det inte är sant. Vi har verkligen skapat ett förtroende för varandra, vanor och rutiner. Och vi har lärt oss en massa saker!
Det känns inte så längesedan det var jag som stod och smygkikade på hoppekipagen i den varma eftermiddagssolen på utabanan och önskade. Nu är det jag som är ett halvt ekipage där ute!